Det var ungefär ett år sen jag såg dig på tv för första gången. Du var med i nån talkshow, tillsammans med bl.a. Jan Guillou och Gunilla (hollywoodfru) Persson. De andra gästerna diskuterade makt och pengar och sen kom du och berättade att du var 29 år och snart skulle dö. Det blev sånna osannolika kontraster och stämningen förändrades. Tror alla fick sig en tankeställare, så även jag.
Jag började läsa din blogg, och har följt den sedan dess. I det första inlägget jag läste hade du skrivit om ditt barn i dina drömmar, det barn du längtade efter men aldrig skulle få. Det var så sjukt vackert och sorgligt på samma gång, och jag kunde inte låta bli att gråta. Jag tror du skulle ha blivit en underbar pappa.
Livet är orättvist, cancer är orättvist. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du nu påbörjat en ny resa. En resa mot något nytt, spännande och helt fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar