Förbaskade tand!

Nu tänker jag ägna ett helt inlägg åt att gnälla på min visdomstand. Bara för att den har förstört min härliga, efterlängtade långhelgs-ledighet från jobbet. Att något så litet kan orsaka sån förbannad smärta. Aj, aj, aj och att det aldrig vill ge med sig. Har knarkat värktabletter i flera dagar nu, borstat med bakteriedödande medel, men den här gången verkar det inte hjälpa. 

Den ständigt molande värken triggade igår gång en migränattack. Jag kunde inte skilja tandvärken från huvudvärken, utan allt rördes ihop till en gräslig, handikappande smärta. Testade mina nya migräntabletter (för första gången) och tack och lov fungerade dem och migränen lättade, underbart. Men den envisa tandvärken var kvar såklart. T_T Igår kväll kändes det som att det var på väg att bli bättre, men idag är det lika illa igen. Det gör ont att äta och dricka, ont att prata. Tycker faktiskt synd om mig själv. :(

Antar att jag får kapitulera och bege mig till tandläkaren, men jag tror inte de kan göra så mycket just nu. Det är ju liksom inte tanden som gör ont utan tandköttet runt om som är svullet och ömmar, känns som att det trycker på mina nerver. De kan (väl?) inte operera bort en tand när det är såhär svullet och inflammerat? Vill inte ens tänka på hur ont det skulle göra.

Har lovat mig själv att ta tag i det här med tandläkaren nu, där jag inte varit på x antal år. Har ångest över hur många hål de kommer hitta, att de kommer vilja operera bort mina visdomständer, att det kommer kosta en förmögenhet. Jag skäms för att jag inte tagit hand om mina tänder och gått till tandläkaren regelbundet, men har inte direkt lust att gå dit när jag har såhär ont. Bara det blir bättre ska jag boka en tid direkt, snälla, snälla lilla visdomstand, ge mig en chans till!

Ett brev på posten

Idag hittade jag något trevligt i brevlådan. Mitt i högen av räkningar, reklam och dylikt låg det - ett handskrivet brev från min nya brevvän. Snacka om vardagslyx. :)

För några år sedan hade jag rätt många brevvänner från olika delar av världen, men av någon anledning rann det ut i sanden. Men jag minns hur trevligt det var så nu när jag fick frågan av en tjej från England om jag ville börja brevväxla, så tackade jag ja.

Bara att sätta sig och börja skriva ihop ett svar nu då. :]

Bäst just nu

  Satsumas

Denna gul-orangea godisfrukt som jag aldrig får nog av. Äntligen är det rätt säsong och de smakar - mums! :)

 

    Stickat

Nu börjar det bli kyligt ute och man får ta sig varma stickade tröjor. Fint, varmt och mysigt!




       



 

                  Träden
    
Höstträd är nog bland det vackraste som finns i naturen och tack vare dem blir jag inspirerad till att använda min systemkamera igen. Gäller att passa på och njuta för det börjar bli allt glesare mellan löven på grenarna.

           Levande ljus

Äntligen känns det meningsfullt att tända levande ljus igen. Nu när kvällarna blir mörkare och mörkare (och kallare) kan det behövas lite tröst för själen. Så fort jag får en ledig kväll ska jag tända massa ljus och sen sjunka ner i soffan under en tjock filt och se på nån bra film eller serie.

Vackra höst

Jag älskar den här tiden på året. Färgerna, luften, möjligheterna. Hösten har fått en ganska så negativ stämpel, och visst ligger det en viss melankoli över den då det är nu allt dör och vissnar bort. Men - utan död kan det inte finnas liv. För mig står hösten för något nytt, en nystart, nya möjligheter. Jag fylls av känslan av att det här är mitt liv och jag kan göra vad jag vill med det. Jag blir inspirerad, börjar skriva, fundera, filosofera.

Pilträdets runda former

På sommaren styrs humöret så mycket av vilket väder det är, man vill hinna få så mycket sol och värme som möjligt innan vintern kommer och det är lätt att känna sig stressad när det är mulet och blåsigt. Och deppig när det regnar. Vi har en bild av att på sommaren SKA det vara varmt och soligt och är det inte så blir vi besvikna. 

På hösten spelar vädret mindre roll, de soliga dagarna kan man njuta av härliga promenader, gärna med kameran i hand för att fånga alla fantastiska färger på bild. De soliga dagarna blir en bonus för vi förväntar oss inte att hösten ska vara solig och varm. Regnar det kan man stanna inne, få gjort sånt man har skjutit på under sommaren. Rensa i garderoben, sortera papper, städa förrådet. Eller varför inte krypa upp i soffan (äntligen med gott samvete och utan rastlöshet i kroppen), läsa böcker man tänkt att läsa, sträck-se serier, baka något gott eller dricka en kopp te. Spela spel och umgås. Ta sig tid för sig själv, sina egna tankar och känslor.

Och har man väl accepterat att sommaren är slut och tagit fram sina lite varmare kläder (raggsockar och stickade tröjor <3) behöver man inte frysa heller. Det är helt enkelt bara att njuta av stunden (hösten). :)

Liten vovve bland höstlöven

Tack vare en liten krullhårig varelse som bor hos mig, kommer jag mig ut på en hel del skogspromenader om dagarna.  Och idag, när solen låg på och allt var så färgsprakande vackert, fick också kameran följa med.

Gult, rött och blått.

Höstlandskap

Lönnlöv <3

Mitt promenadsällskap i alla väder

Tycker om slingriga skogsvägar, vad finns bakom krönet? En ny möjlighet?

Sprid gjädje i jul - skicka ett julpaket

Jag vet att vi är ganska många svenskar som har pengar som vi skulle klara oss utan. Jag vet att många tycker det är orättvist och hemskt att människor lever i fattigdom och svält i andra delar av världen, särskilt barn och familjer. Jag vet att många svenskar känner att de skulle vilja göra nåt för att hjälpa, men vet inte hur. Jag tror också att många känner att det är hopplöst och att skicka pengar känns osäkert - kommer de ens fram?

Jag vill tipsa om ett sätt att ge något till någon som har det sämre ställt, och göra detta på ett roligt och personligt sätt. Biståndsorganisationen Hoppets stjärna, med huvudkontor i Örnsköldsvik har varje år den här tiden en insamling av julpaket. Vill man vara med så skaffar man sig en tom bananlåda och fyller den med mat och julklappar som sen skickas via Hoppets stjärna till välbehövande barnfamiljer, pensionärer eller barnhem i länder som Lettland och Rumänien. 

HÄR  finns mer information om hur man går tillväga och vad paketet ska innehålla (t.ex. ris, mjöl, kaffe, hygienartiklar, julpynt, leksaker). Skickar man till ett barnhem packar man leksaker, pussel, mjukdjur m.m, finns mer information under fliken "BARNHEM". Vill man inte packa sitt eget paket kan man istället betala in 250kr så packar Hoppets stjärna paketet på plats med varor de köper i det aktuella landet (bättre för miljön och för att stödja den lokala ekonomin, men kanske inte lika roligt och personligt).

Tror vi är många som känner oss extra givmilda kring jul och att göra något fint för nån annan är ett perfekt sätt för att få den där extra mysiga julstämningen. :)

Fantastiska kvinna

Okej, jag erkänner. De senaste dagarna har det kanske blivit lite väl många timmars slukande av den gamla 90-talsserien Dr.Quinn. Men åh, den är ju så mysig och så inspirerande och så bra! Det är svårt att sluta. Och ledighet är ju trots allt till för återhämtning.

 Dr. Michaela Quinn

 

Huvudpersonen Dr. Mike är en riktig förebild. Hon är modig, stark, intelligent, och empatisk. Och hon får kriga för varenda rättighet bara för att hon lever i en mans värld, men fötts som kvinna. Men hon kämpar för att göra det som är rätt, även då hon hela tiden får jobba i motvind. Och så småningom, genom att inte ge vika utan hålla fast vid sina värderingar, vinner hon också människors respekt.

Jag vill vara som Dr. Mike, lika modig. Det är så många gånger man vet vad som borde göras, vad som är det rätta att göra, men man har inte modet. Hon vågar leva efter sina principer -efter det hon tycker är rätt - även när det ställer till problem för henne. Hon vågar höja rösten och säga ifrån när alla andra står tysta. Hon är inte perfekt, och hon gör visst misstag, men hon erkänner när hon haft fel och lär från det. (Och ja, jag vet att hon är en påhittad karaktär, men hon kan väl vara en inspirationskälla i vilket fall :))

Jane Seymour, som spelar Dr. Mike i serien sammanfattar det hela på ett bra sätt:
"Dr. Quinn wasn't always right. But she would listen and would learn and she would change her attitude toward things. Her relationship with Sully was magical and inspirational and she was a mother to children that weren't hers...She inherited these children. She made a difference. She fought for the rights of people. And she fought to have a voice at a time when women didn't have a voice." 
 
Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha varit att leva som kvinna på 1800-talet, när könsrollerna såg ut som de gjorde. Vi har kommit en lång bit på väg och jag känner en oerhört stolthet och respekt för de kvinnor som kämpat i årtionden för att vi ska ha de rättigheter vi har idag. Och jag vill fortsätta kämpa för alla människors lika värde - vi är långt ifrån framme än.  

Säg det med en sång

Att avsluta det man påbörjat

Har insett att jag är väldigt duktig på en sak - nämligen att påbörja nya saker. Dessvärre är jag väldigt dålig på att avsluta dem.

Tänker på alla böcker jag läst, men slutat halvvägs. Alla TV-spel jag spelat, men sen fastnat på något uppdrag och då lagt spelet åt sidan. Alla historier jag börjat skriva med ambitionen om att någon gång få klart en hel bok, men då inspirationen gett vika har berättelsen glömts bort. 

Det är nånting fruktansvärt ovärt med halvfärdiga saker. Tid som slösats bort utan att det lett till något resultat. Fast vadå, måste allt man gör resultera i något? Nej, självklart inte, men dessa saker blir till tid som inte räknas.

För om någon frågar mig om jag läst den och den boken, vad ska jag svara? "Ja, jag har läst den, men inte de sista 200 sidorna." "Jo, jag har spelat det spelet, men bara halvvägs, så avslöja inget om slutet i fall jag skulle få för mig att spela klart det i framtiden." Eller - "Ja, jag har skrivit en bok, fast bara två kapitel i den. Och man förstår nog inte så mycket av sammanhanget för det är scener mitt i boken. Allt annat av historien finns i mitt huvud."

Jag vill bli en sån som gör färdigt saker. Som inte har tusen halvfärdiga projekt. 
Sen är det alla de där sakerna jag vill göra men av någon anledning aldrig kommer till skott.

 VAD VÄNTAR DU PÅ, BÖRJA NU - IDAG!

Tja, jag har i alla fall bestämt mig för att läsa klart boken som ligger på mitt nattduksbord, även om den är lite småtråkig (Vattenmelonen av Marian Keyes). 
Det är ju i alla fall en början!

Svenskar är också människor

Fredrik Lindström var i Umeå igår med sin show "Svenskar är också människor." Kunde såklart inte låta bli att gå och titta, även om jag redan sett showen en gång då jag bodde i Stockholm *host* men det var ju ändå fyra år sedan.

Jag som älskar diskussioner om det svenska språket och om svenskar och svensk mentalitet blir alltid lika road av Fredrik. 
Fredrik menar att Sverige som kallar sig "Landet Lagom" egentligen är "Landet Extrem" på många sätt. T.ex. är vi det mest moderna och individualistiska landet i världen (enligt en undersökning gjord av World Value Survey). Låter toppen, eller hur? Men det har ju en baksida också  - vi är därmed även det mest traditionsfattiga landet och det mest ensamma (i alla fall om man ska räkna singelhushåll per capita). Just det här med att vara traditionsfattiga låter så dystert, men stämmer nog på många sätt. För hur många traditioner har vi svenskar egentligen kvar? Och varför behövs traditioner och högtider? Enligt Fredrik är det ett sätt för de tre olika grupperna av människor att mötas, att bindas samman. Vilka tre grupper? Jo - de som levat på jorden men nu är döda, de som lever på jorden just nu och de som inte är födda ännu. En fin tanke tycker jag, en tanke som ger mig känslan av att ingå i ett större sammanhang.

Det är lätt att tänka att Sverige är så fantastiskt på alla sätt vis och att alla länder borde eftersträva att bli som oss. Men är individualismen verkligen så fantastisk? Är vi inte väldigt många svenskar som ofta känner oss ensamma (mig själv inräknad)? Kan det faktum att vi är så moderna (= rationella, förnuftiga, har slutat tror på Gud osv) ha bidragit till att det är så vanligt med psykisk ohälsa, särskilt bland unga? Tror absolut att sekulariseringen fört med sig att många mår sämre. Religion har ändå den förmågan att ge folk mening i tillvaron, mening med livet. (Som Kristina sjunger till Gud i musikalen Kristina från Duvemåla: "Jag vore ingenting, jag vore ingenstans om du inte fanns.") Men det är svårt att få religionen att gå ihop med förnuftet och logiken, det tampas jag själv med.

Nä, kanske lagom är bäst trots allt. ;)

Åsså lite promotion: Om ni är intresserade av svensk mentalitet rekommenderar jag att gå och titta på Fredrik Lindströms show. Har ni inte möjlighet till det kan jag tipsa om de program han pratar in på radion i Sommar/Vinter i P1. :)

Lycka är att ha en hund

Nelli flyttade in i torsdags. Hon ska bo här på prov i några veckor så får vi hur det funkar. Det tog inte lång tid förrän hjärtat smält, hon vet nog precis hur hon ska göra - krypa upp i knät och luta huvudet mot ens bröst, slicka lite på kinden, titta på en med två kolsvarta, nyfikna ögon. Men då är jag ju också svag för hundar, och andra djur också för den delen. 

Ett faktum: Jag älskar djur, är beroende av djur, och har svårt att leva utan dem under en allt för lång tid. Får abstinens.

Än så länge är jag i smekmånadsfasen när allt bara är mysigt och roligt, men jag förstår att det inte kommer kännas så pepp att alltid dra ut på en promenad i ur och skur (eller ännu värre -25 och snöstorm), eller kunna göra vad man vill när man vill för man har en hund och tänka på. Men i slutändan tror jag nog ändå det kommer va värt det. :)

RIP Kristian Gidlund

Det var ungefär ett år sen jag såg dig på tv för första gången. Du var med i nån talkshow, tillsammans med bl.a. Jan Guillou och Gunilla (hollywoodfru) Persson. De andra gästerna diskuterade makt och pengar och sen kom du och berättade att du var 29 år och snart skulle dö. Det blev sånna osannolika kontraster och stämningen förändrades. Tror alla fick sig en tankeställare, så även jag.

Jag började läsa din blogg, och har följt den sedan dess. I det första inlägget jag läste hade du skrivit om ditt barn i dina drömmar, det barn du längtade efter men aldrig skulle få. Det var så sjukt vackert och sorgligt på samma gång, och jag kunde inte låta bli att gråta. Jag tror du skulle ha blivit en underbar pappa. 

Livet är orättvist, cancer är orättvist. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du nu påbörjat en ny resa. En resa mot något nytt, spännande och helt fantastiskt.

Alles random facinations

Okej det här är det senaste i min rad av fascinationer.
Denna stora, ståtliga, fula, men farliga växt...

Jättelokan






 
Det första som fascinerar är namnet för man skulle ju kunna tro att jag pratade om en sån här:

                     Fast 100x större. :P


Men nä det är faktiskt en blomma (eller ört snarare). De pratade om den på radion för några dar sen om att det var en väldigt giftig växt som bränns, och jag blev tvungen att googla på den och började fascineras.

Om man rör den så bli huden irriterad och om man dessutom är ute i solen kan man få brännskadelikande symtom. Aaa evil flower! Som brännässlans elaka storebror.

Ajaj :(  Och JA, den finns i Sverige. o_o

Bloggstart

Har velat göra det här länge, men det blir som aldrig av. Jag behöver nog skriva av mig någon gång då och då. Tror en blogg kan va bra, ska prova i alla fall.